Berättelsen
”Tjänstemannens död”
I ”Tjänstemannens död” nämns överhuvudtaget inte huvudpersonens rang; av
det kan man dra slutsatsen att Tjervjakovs (tjerv
= mask) beteende inte bestäms av rangen. Bara befattningen anges – den är
obetydlig (kanslist – ämbetsman med ansvar för ekonomin på ett kansli eller ett
ämbetsverk), men tillräcklig för att Tjervjakov – för prestigens skull – skall
kunna gå på teater. Det kunde Akakij Akakijevitj, hjälten i Gogols ”Kappan”,
inte ens drömma om. Den tjechovska ämbetsmannens sociala ställning är helt
befriad från de eländiga levnadsvillkor som gav näring åt Akakij Akakijevitjs
osäkerhet och starka fruktan inför överheten. Det gör det möjligt för Tjechov
att utesluta skräck som förklaring till Tjervjakovs undergång och flytta
läsarens uppmärksamhet från yttre till inre orsaker – från samhälleliga till
psykologiska och moraliska faktorer.
Det är bara Tjervjakov själv som nedvärderar sin egen mänskliga
värdighet och gör detta synnerligen envist. Och detta gör han av egen vilja och
med nöje till skillnad från Makar Devusjkin i Dostojevskijs roman ”Fattigt
folk”. Hade för övrigt den tjechovska kanslisten den känsla för sin unika
personlighet som den lilla människan hos Dostojevskij värdesatte högst av alla
världsliga välsignelser? Denna fråga leder direkt till lösningen på gåtan vad
hjälten i ”Tjänstemannens död” dog av.
Tjervjakov var inte ämbetsman till samhällsfunktionen utan till sitt
moraliska och psykologiska väsen. Och detta väsen blottläggs i berättelsen med
några få men förvånansvärt exakta och innehållsrika detaljer. Centrala
nyckelord här är – viktig person, mask,
be om ursäkt och förklara.
Berättelsens utgångsläge ”ämbetsman av högre och lägre rang” förflyttar
sig hos Tjechov genom en växande ömsesidig oförståelse mellan kanslisten och
generalen. Brizzjalovs höga byråkratiska rang hindrade honom inte från att
förbli en normal människa. Trots sin låga rang är Tjervjakov tvärtom inte en
personlighet, utan en personifikation av det byråkratiska systemet som grundar
sig på obetingad vördnad från dem som står lägre för dem som står högre,
oberoende av individuella kvaliteter eller förtjänster. Särskilt för dess
stöttepelare eller som Tjervjakov uttryckte det ”viktiga personer”: civila
eller icke-civila generaler. För den tjechovska kanslisten hade en sådan
vördnad i form av självförnedring inte blivit bara en norm utan ett behov.
De flesta ryska författare uppskattade inte ämbetsmän, vilka sedan
urminnes tider kallades för ”brännässlefrön” av folket. Detta hindrade dem inte
från att skapa färgstarka varianter av denna samhällstyp. Här fanns ämbetsmän som,
tvärtemot Gribojedovs hjälte Tjatskij, inte tjänade saken utan just personerna.
Här fanns lismarna och hycklarna Moltjanins med sin ”måttfullhet och
ordentlighet”, också de hjältar i Gribojedovs komedi ”Förstånd bringar olycka”.
Här fanns också de njutningslystna Zubatovs hos Saltykov-Sjtjedrin och deras
ideologi för den räta linjen och ett kasernsamhälle.
Tjechovs Tjervjakov tillhör ingen av dessa ämbetsmannatyper: han är inte
karriärist och inte mutkolv, inte ideolog och inte hycklare eftersom det inte
finns några antydningar om detta i berättelsen. Tjervjakov är ämbetsmannen som
sådan, en människa som i bokstavlig mening förkroppsligade ämbetsmannaidén. I
skenet av den litterära originaliteten hos Tjechovs hjälte finns givetvis en definition,
vilken ges redan på berättelsens första rad: ”en förträfflig kanslist”. En kanslist(1) är
en ämbetsman på ett kansli eller ett ämbetsverk. Men hos Tjechov saknas just
detta ”på”: Tjervjakov är den utpräglade kanslisten, inte verkställare åt
konkreta personer eller av konkreta uppgifter, utan verkställare av naturen.
Men just att verkställa och ”inte våga ha en egen uppfattning” är helt i sin
ordning för en fulländad ämbetsman. Det är en annan sak att ett sådant
verkställande oundvikligen, som Tjechov visar, leder till kryperi vars baksida
visar sig vara våld. Ordet kanslist (exekutor) har ju samma rot som exekution
som på franska betyder inte bara verkställelse utan också straff. Utan att ana
det utför hjälten i ”Tjänstemannens död” också ett sådant straff mot general Brizzjalov
och inte minst gentemot sig själv.
Tjechovs Tjervjakov är alltså inte ämbetsman till slag av tjänst eller
befattning utan till sin natur. Det är en typ som inte är så mycket social
eller socialpsykologisk som moralisk. Den existerar i alla miljöer och hos alla
folk (Tjervjakovs förnamn är för övrigt Ivan, det mest frekventa såväl i
Ryssland som – i dess motsvarigheter på främmande språk – i andra länder i
Gamla och Nya världen). Den kan vara både mager (som motsvarande hjälte ur Tjechovs
berättelse ”Den tjocke och den magre”) och synnerligen imponerande. I den
nämnda egenskapen är han tyvärr inte alls mindre evig och odödlig än typerna romantiker
eller realist, drömmare eller pragmatiker.
Inget av detta hindrar honom från att också förbli den art av den lilla
människan som just Tjechov i den ryska litteraturen kom till insikt om och konstnärligt
förverkligade. Gogol och Dostojevskij blottlade människan i den fattige
ämbetsmannen. Tjechov visade att den lilla människan minst lika mycket som
någon annan av naturen kan vara ämbetsman.
Ta Pusjkins historia om Samson Vydrin och hans förlorade dotter som till
skillnad från sin evangelieprototyp inte återvände till sin far. Redan denna
historia väckte läsarens djupa medkänsla för ”verkliga martyrer av rangtabellens(2) fjortonde
klass”. Med patos utropade Gogol i sin ”Kappan” den lilla människans rätt till att
omgivningen behandlade honom som sin broder i Kristus. Rätt till sin
personlighet försvarades av Dostojevskijs lilla människa i ”Fattigt folk”.
Hjälten i Tjechovs ”Tjänstemannens död” dog därför att han inte blev förstådd
och tillgodosedd i en helt annan rätt – rätten till att vara inställsam.
Ivanov, V. 2004
Översättning Anders Börjeson, Stockholm
Södermalm, 2013
© Anders Börjeson, baborjeson@gmail.com
------------------------------------------------------------
(1) I översättningen
används ”kanslist” i stället för ”exekutor”, som ansluter bokstavligt till det
ryska ordet i
originaltexten.
(2) Fjortonde klass var den lägsta tjänstegraden i den
ryska rangtabellen. I denna var alla statstjänstemän av högre rang inplacerade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar