Kupolerna

Sången Kupolerna är skriven av den ryske skådespelaren, sångaren och poeten Vladimir Vysotskij.

Finns nå´t att se numera, att andas in?
Kvav är luften före åskan, kvav och klibbig.
Finns nå´t att sjunga idag, att lyssna på?
De visa fåglarna sjunga – ur sagan alla.

Fågeln Sirin flinar brett åt mig –
Muntrar upp, inbjudande från sitt bo
Men däremot – trängtar-sörjer,
Förgiftar själen gör underliga Alkonost.

Likt sju förtroliga strängar 

Som i sin tur börjar ljuda –
Det är fågeln Gamajon
Som hoppet mig ger!

På den blå himlen, genomborrad av klocktorn –
Kopparklockan, kopparklockan –
Kanske blir den glad, kanske blir den arg

Kupolerna i Ryssland kläs med guld –

För att Gud ska se dem oftare.

Jag står framför detta eviga, gåtfulla,
Framför detta stora och sagolika land –
Inför sälta – och beska sötsura,
Blåa, källrika, rågtäckta

Smackande hästar, fast i leran

Tuggar gyttja, fet och rostig,
De lockar mig med sitt trötta rike,

Håglöst och svullet av sömn.

Likt sju förmögna månar
Som står på min väg –
Det är fågeln Gamajon
Som hoppet mig ger!

Själen, sliten och nött av nederlag,
Själen, nött av detta liv –
Slits tyget så det blöder –
Lagar jag det med bitar av guld –
För att Gud ska se det oftare.

Översättning Anders Börjeson, Stockholm Södermalm, 2012
© Anders Börjeson, baborjeson@gmail.com